Wä hit och wä dit. Slutligen blir man riktigt trött på det hela. Så nu skall jag skapa ett blogginlägg i denna försummade blogg, i hopp om att folk ska ta upp intresset för den.
En historia om skolan och klassen denna klassen handlar om kan väl anses passande? Denna historia med tillhörande bild tolkar min uppfattning om hur vår klass ser ut och alltid kommer se ut.

Först var det Labla. Han stod med en pinne och petade på en hög med bajs i hopp om att folk skulle finna honom intressant. Lisa fann detta ytterst spännande och fann en kärlek för Labla, en kärlek hon aldrig trodde skulle uppkomma. Men det var inte slut där. Bajset kom från en elefant som bar på flertalet andra människor.
En viss Minea stod och beklagade sig över sin korthet och drog slutsatsen att livet suger om man är kort. Framför henne satt den minst sagt efterblivne Fipple som med sin otillräckliga hjärna inte kunde komma med mer än ett efterblivet leende och några få ord.

Framför honom fanns en hatt, med en syrsa på.
Syrsans namn var Benji och han stod och var ypperligt cool där uppe som herren på täppan. På andra sidan hatten satt lille Pokey och saknade sina bananer. Som den apa han var kunde han inte tänka på annat än hur de mådde. På elefantens bete stod allas våran Mate och tittade på den döda kroppen som närmade sig. Hon hade god lust att äta den, men visste att om hon gjorde det, skulle hon aldrig komma upp på beten igen. Och hon trivdes ju så bra där! Ack, denna beslutsångest som finns inom oss alla. Den kommer att vara slutet för oss.


Här har vi dem!

Allt för mig. /Nikk the kikk